Annelie

Igår kom jag hem från grekland. Underbar vecka och det är så mycket att prata om, men jag kan inte fokusera.
Det ända jag tänker på hela tiden är Alice. Jag tror jag saknar henne mer nu än vad jag gjorde förra somaren och då var det makabert.
Det som gör det hela jobbigare är att Jolle inte förstår hur jobbigt jag har det nu. Gör han det så är han lite dålig på att visa det.
Alice betyder allt för mig och det finns ingenting i hela världen som går före henne. Jag är van att ha henne hela tiden, utom varannan helg. Då är det ganska skönt att vila upp sig, men det räcker.
Jag är jätteglad för hennes skull att hon nu får lite tid att vara med sin pappa, men det är så innihelvetes jobbigt ändå.
Ikväll så missade jag kvällssamtalet med henne och bara det fick mig att nästan börja gråta.
En vecka har gått utan att jag får pussa och krama henne. Utan att höra henne skratta. En vecka kvar.
Jag vet att jag kanske låter jättefånig nu, men för mig är det onaturligt att hon är borta så här länge.

Älskar dig Alice <3